Hur kan dina dagar, dina timmar vara räknade?

Livet tar bara slut.

Hur kan dina dagar vara räknade när du har två små barn?

Två små barn som gråter om kvällen.

Hur kan allt bara ta slut, när du har två underbara pojkar?

Två små pojkar som behöver sin mammas trygga famn.

Hur kan du slitas från livet, när dina barn fortfarande behöver dig?

Barn som behöver sin mammans läkande smekning på öppna sår.

Hur kan det vara meningen att lämna sina barn?

Sina två pojkar som behöver sin mamma

Hur många dagar har du kvar i detta liv?

Alldeles för får, hur man än räknar så alldeles för få

Hur kan dina dagar vara räknade?

En riktigt trevlig fika blev det med Malin nu i eftermiddag. Vi satt ett par timmar på Väla och pratade och drack kaffe. Te för min del, är inte riktigt så vuxen så jag dricker kaffe än. Frågan är om jag någonsin blir det, och blir man lite mer vuxen om man dricker kaffe?! Det kan ju omöjligt hänga på kaffedrickande? Men iaf vi satt där och pratade om hennes underbara barn, och om mina plander för våren, och för livet. Jag insåg att jag saknar barn. Jag vill inte ha egna barn,inte just nu. Men jag har alltid varit omringad av barn, det har alltid funnit barn i min omgivning. Men nu finns det inga. Och det är lite tomt. Tur att Mailn och hennes pojkar flyttar ner snart :). DÅ kan jag börja leka igen. Jag har saknat småkillarna.

När vi gick en sväg bland allt folk, kände jag mig blek. Malin ser riktigt bra ut, och som folk, inte bara män, stirrade. Eller ja det var männen som stirrade, damerna sneglande mest lite försynt. Men alla tittade. Jag tror inte ens att hon märkte det. Och för en stund ville jag vara någon annan, henne. Jag brukar inte vilja vara det, vill oftast vara mig själv. Men jag ville också få blickarna. Men jag kände mig bra blekare än vanligt, nästan osynlig.

Fast att jag tyckte innan jag körde att jag såg bra ut (för attvara jag) så försvann det när jag gick där. Men nä vi satt och fikade fick jag känslan av det satt flera personer och kollade och skrattade. Åt henne. Visst att hon kanske har lite för mycket brunkräm, och kanske lite för blonderat hår. Men man skrattar väl inte åt något?! Det är elakt. Men men jag kan ju ha missuppfattat alltsammans. Men jag vill inte längre vara något annan, bara mig själv. Visst finns det saker jag vill ändra i mitt liv, men det är ju alltihop sånt som faktiskt går att ändra på. Mitt utseende, vill jag inte ändra på, det skulle ju inte vara jag då.

Men nu är det lördag kväll. Planerna är att först äta tacos med familjen och sen plugga lite matte, det gäller at vara förberedd på måndag. Kalla mig pluggis, det gör inte mig något. Jag gilar det ju, att lära mig!!

Kram L

Tobias var inne idag, och jag fick honom. Han handlade av mig! Han frågade hur det var med mig, med MIG!!! Vad skulle jag svara, när han är där är allt perfekt. Det finns ingen ont inget svart. Vi pratade lite, skämtade lite.

Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det jag kände.

Först när vi hälsade och småpratade, då var jag lugn, jag blev väldigt glad och det pirrade sådär skönt i magen. Men sen när jag vände mig bort, så var det som om det gick upp i skallen att jag faktiskt stod och pratade med TOBIAS, den riktiga Tobias. Då blev jag så nervös, konstigt nervös (inte nervös på det sättet som man blev i skolan när man skulle prata iför klassen) konstigt nervös. Jag blev alldeles skakig i hela kroppen. Och hjärtat slog hårt som tusan, och minst miljoner slag i minuten.

Det är som om jorden stannar, som om allt står stilla. Jag blir lugn, enda in i själen. Samtidigt som allt snurrar så fort  och jag blir alldeles skakig. Han lyser upp min värld, han får mig att le, det bredaste leendet och det sitter i, i flera dagar efter. Han får allt ont att försvinna, allt blir ljust.

Men han skrämmer mig också. Eller inte han, han är ju den vackraste, men sättet han får mig att känna. Det skrämmer mig. För jag vet verkligen inte hur jag ska göra, hur jag ska betee mig, vad jag ska säga.

Och jag kom på idag att jag inte är förälskad jag är kär i honom. Jag blir förälskad, men kär det är inget jag brukar bli. Och det skrämmer mig.

Kram L

Har precis kollat klart på filmen Ps. I Love You. Världens mest underbara film. Som jag gråtit till denna, men så fin den var. Tack för tipset Jasmine!!!

Jag var ute och käkade igår kväll med några vänner. VI käkade Thailänskt, kanon gott!!

En av servitörerna, bjöd mig på efterrätt. Inte illa, va?! och han visste vad jag ville ha:). Banan split utan nötter och cocos. Jag blev röd som en tomat och visste inte vad jag skulle säga eller göra. Han är söt som socker:).

Idag var Tobias inne på jobb, han är inte söt eller snygg, han är vacker. Han är verkligen så mycket mer än snygg, Vacker.

Jag sa det till jasmine imorse att jag kan sätta hundra spänn på att han kommer in idag bara för att jag var megatrött. Och säkert inte var det snyggaste jag. Så typiskt!!! Men hundra kronor fick jag iaf ;)

Kram L

Igår var jag riktigt arg, det var länge sedan jag var så rasande. Jag blev bara så trött på allt gnällande. Så jag tänkte att detta är inte mitt kall här i livet att stå här och få en massa skit över mig, som jag inte kunde göra något åt och som inte var mitt fel. Jag var så arg när jag kom hem igår, att jag tänkte ätt nä nu är det dags att göra något åt det. Man kan inte bara sitta och "gnälla" över sitt liv. Men får ta tag i det själv, och göra något av/åt det.

Så idag har jag anmält mig till matten som jag behöver för att komma in på mäklarutbildningen. Det är bara matten som jag saknar, och den ska jag väl klara av samtidigt som jag jobbar?! Det tycker jag nog allt. Jag ska börja på måndag, det känns så skönt. Det känns som om jag tagit tag i mitt liv, och faktiskt ska göra något av det. Jag är inte längre en passagerare, det är jag som styr, det är jag som kör!!!

Och högskoleprovet är betalt och klart, så den 28 mars smäller det!

Så nu kan jag fylla 24, för nu har jag börjat forma mitt liv. Man kan ju inte bara glida runt längre. Man kan inte gömma sig hela livet!

Om jag ska vara ärlig så har jag saknat att studera, jag har saknat det så oerhört mycket. När jag tog studenten för tre år sedan, kändes det som om en stor del av mig försvann. Inte för att vi splittrades från kompisarna. Jag saknar pressen som man hade på sig. Saknar att hungrit slita up en bok och lära mig nya saker. Saknat nervositeten inför proven, att få sitta i den tysta salen och vara ensam med de kunskaper man har. Att få visa att detta kan jag, eller dett kan jag inte, men jag lär mig gärna.

Ja, som sagt det ska bli grymt kul att börja igen!!!

Sen förhoppningsvis blir det studentliv till hösten och några år framåt.

Längtar till måndag!

Kram L

Som jag arbetat upp mitt mod och mitt självförtroende igår. Jag var på topp, jag vågade, jag kunde. Men idag på jobb, det var ingen bra dag. Inte för fem öre. Fem minuter efter det jag började kom första gälltant. Jag hade en man som släppte fram en dam för att han inte bestämt sig, så jag sa numret som damen hade, hon handlade och sen var det mannens tur. Men då tycker en annan dam (vet int eom jag vill använde ordet dan, snarar tjärring) och säger att hon minnsann hade nummer 44 (numret efter den vänliga damen). Men jag sa att mannen var först. Han betalade sina två små påsar, det tog max en halv minut och då har jag tagit i. Dam (tjärring) 44 blev skitarg. Hon tyckte det var skandal att jag körde över henne, och att man faktiskt förlorade kunder på att köra över folk sådär. Och hon fattade inte att mannen faktiskt var först men att han släppte före en person för att inte ta upp tid så de andra fick vänta. J*vla tjärring!!! Jag blir så trött, hitta något verkligt att lägga er tid på!!!

Två minuter efter ringer telefonen. Det är en dam som vill ha en tårta med mandelmassa, och det har vi ju, men den måste beställas två dagar innan. "Vilken jäkla dålig stil" Tycker hon då. Vad ska jag göra, det är ju inte jag som gör tårtorna jag vet inte hur lång tid de behöver på sig, på hur länge bottnar måste ligga innan man lägger ihop. Men jag tar hennes beställning, men lovar ingenting. Tänkte nu orkar jag inte mer, jag vill hem!!!

Får en gnutta hopp när Mickael H. kommer in. Världens sötaste kille! Småpratar med honom en stund, och får humöret åter!

Sen kommer en av våra leverantörer, också en väldigt trevlig man :). Han är alltid rolig när han kommer in. Vi brukar skratta mycket. Vi gör så även idag. 

Nästa kund som kommer in börjar gnälla direkt, på att det kommer stora lastbilar och tar upp all plats där bak (på baksidan av huset). Jamen vi måste ju få leveranser, vi måste ju ha våra varor. Hon tyckte att det var fel att hon skulle behöva vänta för att parkera. Då var jag inte bara irriterad, utan arg. Så jag sa till henne att hon inte fick parkera där överhuvudtaget, det är faktiskt en lastbrygga, och där är det parkeringsförbud. Så hon var tvungen att flytta bilen. Elakt, jo jag vet. Men hur tröga är folk egentligen?! Fattar dem inte att varorna måste komma fram på något sätt, det blir ju svårt att baka utan mjölk och mjöl!!!

Fem timmar stod jag och bara ville hem. Men det är som min chef sa: "Kommer en kommer alla. De bestämmer nog vart de ska gå varje dag och gnälla." Det är sant, det känns så iaf.

 Som tur var kom Taxi-Peter in och räddade kvällen. Han sa att att jag såg trött ut, och beröttade lite av dagen och sa att man kan bli trött för mindre. Och det höll han med om. Men han sa att jag var lika vacker ändå. Vacker, det ni, inte illa va?!

Så dagen har varit mest negativ, men det positiva (Mickael H., Leverans-grabben och Taxi-Peter) överglännser allt egativt!

Kram L

Våra tio budord!

1. Inga problem är för oviktiga.

2. Lita på varandra.

3. Ha kul, men kunna vara ledsna i varandras sällskap.

4. Tro på sig själv och aldrig tvivla på att vi kan komma vart vi vill i livet.

5. Inte bry oss om vad andra säger eller tycker.

6. Gå din egen väg.

7. Våga chansa.

8. Gör saker som gör dig lycklig.

9. Tjäna dina egna pengar.

10. Lev livet varja minut.

Ikväll är jag oövervinnerlig, just precis nu kan ingen slå mig, ingen kan trycka ner mig. Ikväll har jag mina drömmar åter, och jag vågar tro att jag har en chans att förverkliga dem. Ikväll är min stora dröm här hos mig, pilot, jag kan om jag vill. Ikväll kan jag till och med se ett liv tillsammans med drömprinsen, Tobias. Jag kan se det framför mig, och för första gången på mycket länge så vågar jag faktiskt tro att jag kan och att jag duger.

Varför skulle Tobias inte vilja ha mig, jag är inte lång, smal och otroligt vacker. Men jag är inte kort, och absolut inte ful. Jag är faksitk helt okej, mer än okej! Jag är bra, jag ljuger inte, jag sviker inte, jag finns alltid där. Nackdelen är kanske att jag behöver utymmer för mig själv. Eller det är kanske ingen nackdel. Min stora nackdel är att jag är sluten, jag pratar inte så mycket om mig själv. Och att jag är rädd, rädd för att göra fel, för att göra saker som jag inte kan. Rädd för att misslyckas, rädd för att inte räcka till, för att inte vara bra.

 Men ikväll duger jag och ikväll vågar jag (inte något med Tobias inblandad). Men jag vågar gå efter mina drömmar!

Mitt första steg är högskoleprovet, låter som inget speciellt kanske. men i min värld är det stort.

Och imorgon ska jag gå och anmäla mig till matteC. Nu ska jag göra det som jag vill, det som krävs för att få mina drömmar att bli verklighet!!!

Man lever ju bara en gång!!!

Kram L