Vem ska jag prata med om allt som snurrar i skallen?

Hur ska jag kunna berätta för någon am alla tankar?

Jag oroar mig ständigt för att inte komma in på någon av mina val till högskolan till hösten. Det är så viktigt för mig, så att jag för en gång skull också får vara duktigt och så at jag kan få visa att jag också kan. Hur ska jag kunna förklara hur det känns när oron äter upp mig inne ifrån? Vem förstår? För vad gör jag om jag inte kommer in någonstans? Ska jag gå ett år till utan att göra något som faktiskt känns väldigt meningslöst? Eller ska jag hitta ett jobb som jag kan trivas lite med och lägga ner alla planer på studier och försöka satsa på något annat? Och vad skulle detta andra vara?

Jag har alltid trott att jag var menat för något annat än att jobba i affär. Men det är kanske det man ska nöja sig med här i livet? Missförstå mig inte, jag gillar mitt jobb och det är absolut inget fel med att jobba i affären, men det känns inte som om det är det jag ska gör i 42 år till.

 Vad gör jag om jag inte klarar matte, eller om jag klarar den men att den inte hinner in i mitt betyg? Då kommer jag inte komma i på någon utbildning. Alla säger åt mig att inte tänka så mycket på det, men de förstår inte hur viktigt det är. Att inte komma i skulle bli ett misslyckande, och det skulle sänka mig till botten. Inte för att det skullle vara så svärt, är ju ganska nära den ändå.

Vad ska jag göra för att slippa allt tankar och all oro? Jag kan ju inte gå till jobbet (samma som i snart 9 år)  utan att oroa mig för att inte duga något till eller för att inte göra jobbet bra nog. Vad ska jag göra?!

Och hur ska jag någonsin kunna träffa någon at leva med? När allt jag kan se är en ensam människa som inte är något värd. Hur ska jag kunna leva tillsammans med någon? En värre hur skulle denna någon kunna vara Tobias, den vackraste mannen? Vad skulle han kunna se?

Det är skit alltihop.

Kram L

Vem ska jag prata med om allt som snurrar i skallen?

Hur ska jag kunna berätta för någon am alla tankar?

Jag oroar mig ständigt för att inte komma in på någon av mina val till högskolan till hösten. Det är så viktigt för mig, så att jag för en gång skull också får vara duktigt och så at jag kan få visa att jag också kan. Hur ska jag kunna förklara hur det känns när oron äter upp mig inne ifrån? Vem förstår? För vad gör jag om jag inte kommer in någonstans? Ska jag gå ett år till utan att göra något som faktiskt känns väldigt meningslöst? Eller ska jag hitta ett jobb som jag kan trivas lite med och lägga ner alla planer på studier och försöka satsa på något annat? Och vad skulle detta andra vara?

Jag har alltid trott att jag var menat för något annat än att jobba i affär. Men det är kanske det man ska nöja sig med här i livet? Missförstå mig inte, jag gillar mitt jobb och det är absolut inget fel med att jobba i affären, men det känns inte som om det är det jag ska gör i 42 år till.

 Vad gör jag om jag inte klarar matte, eller om jag klarar den men att den inte hinner in i mitt betyg? Då kommer jag inte komma i på någon utbildning. Alla säger åt mig att inte tänka så mycket på det, men de förstår inte hur viktigt det är. Att inte komma i skulle bli ett misslyckande, och det skulle sänka mig till botten. Inte för att det skullle vara så svärt, är ju ganska nära den ändå.

Vad ska jag göra för att slippa allt tankar och all oro? Jag kan ju inte gå till jobbet (samma som i snart 9 år)  utan att oroa mig för att inte duga något till eller för att inte göra jobbet bra nog. Vad ska jag göra?!

Och hur ska jag någonsin kunna träffa någon at leva med? När allt jag kan se är en ensam människa som inte är något värd. Hur ska jag kunna leva tillsammans med någon? En värre hur skulle denna någon kunna vara Tobias, den vackraste mannen? Vad skulle han kunna se?

Det är skit alltihop.

Kram L

Dagen började inget vidare, hamnade bakom ett gäng pensionären som verkade befinna sig på fågelskådning där de rullade fram i 50 km i timmen, på en 90 väg. Inte en susning till omkörning fanns det heller. Långt om länge, ännu längre än vanligt på Sveriges tråkigaste väg, kom jag fram till motorvägen som skulle ta mig upp till Varberg. Det är skönt att få dra på och känna hästarna (de som inte ännu är döda av allt körandet) arbeta i motorn. Det är skönt att få sota ur ordentligt, vilket enligt Peter är väldigt viktigt att man gör. Det är det jag och Jasmine gör, och vi gör det bra:).

Men idag kom det ett hinder, motorvägen var stängd i ena filen, och i den andra var det 50 som gällde. 50 kilometer i timmen i gud vet hur länge. Men till sist ko mjag faktiskt fram, trots att ag hela tiden var beredd på nya bakslag. Men efter det gick det som på räls. Väl uppe blev det en fantasktisk dag.

Och hemresan gick bra, inget gapskratt från HBK:arna när jag körde genom

Kvällen har också varit väldigt trevlig och givande.

Har varit hos min mormor och morfar och pratat om min morbrors fest, vad ska vi hitta på för bus till den?!

Jag har hunnit med att ta ut mina hundar i skogen. Men Nallan var riktigt trött idag, och han är otroligt varm trots att temperaturen inte är jätte hög. Hur ska det gå till sommaren?!

Jag har även hunnit med en löprunda, det var otroligt skönt idag att få känna musklera arbeta. Det var inte så tungt idag, vilket alltid gör det lättare inför nästa runda.

-imorgon blir det nog ett par mil på cykeln om vädret är bra.

Senaste nytt på Tobias fronten: idag hade han sin randiga skjorta, röd, vit och mörkblå. Han är så fin i den. Finare än vanlig, om man nu kan vara finare än vacket. Men dock inga glasögon. "Min" vackra Tobias.

Nu ska jag leta upp foton på min morbror som vi ska använda på festen!

Kram L

Fredagkväll har hunnit bli natt.

Jag har spenderat kvällen och nattens tidiga timmar med min underbara vän F. Meningen var att vi skulle ut och äta, ikväll blev det MAX efter noga övervägande av ekonomi och så. Tiden där fördrev vi med vår favorit sysselsättning, titta på folk och analysera dem. Vad har det för liv? Vart är de på väg? Vad har de för relation till dem som de är där med?

Efter det blev det en kort promenad genom hamnen och genom stan. När kvällskylan kröp närmre bestämde vi oss för att bege oss hemmåt. Väl inne på hennes rum satte vi oss till rätta. flera timmar satt vi och pratade om drömmar och förväntningar. Stor del av timmarna gick åt att diskutera framtida familjer. Vi diskuterade barn, vad de ska heta, deras olika uppfostran, pappornas roll och allt annat möjligt.

Vi pratade också om Tobias och Filip, dessa två vackra män som får mitt hjärta att dansa och fjärilarna att flyga där inne. Det är skönt att ha F. , jag vet att jag kan prata om dem båda utan att känna mig dum eller pinsam.

Jag vet att jag inte har varken Tobias eller Filip, men det är skönt att fantisera. Och att ibland berätta om fantasierna för någon är skönt.

Bland mina andra vänner kan jag inte prata om dem eller om fantasierna, utan att känna mig dum.

Men med F. vet jag att jag kan ge fantasierna liv genom att säga de högt. Och låta drömmarna bli verkliga för en stund.

Tack vännen för en underbar kväll!

Tack för att du låter mig fantisera!

Och för att du låter mina drömmar komma fram

Tack för att du drar upp mig ch för att  du tror på mig!

Tack min älskade vän!

Kram L

Jag har väntat på resultatet på mina två första matteprov i treveckor!!!

Det har varit en nervös och lång väntan. Nalgarna har rykt, vilket dem alltid gör när jag blir lite nervös eller stressad. Men nu har svaret äntligen kommit!!!

På första provet fick jag MVG och på andra fick jag VG.

Får man vara stolt över sig själv? För det är jag.

Får man tycka att detta var jag värd? För det tycker jag verkligen jag är.

Jag tycker att jag kämpat på och förtjänar bra resultat.

Så jag är stolt över mig själv, för att jag klarade av det helt själv!!!

Nu är det bara tredje provet kvar och sen slutprovet!!!

Hoppad det går lika bra.

Kram L

Det tydligaste vårtecknet; Allsvenskan drar igång!

Ikväll var det äntligen dags igen att få gå in på Olympia. För första gången stod jag inte i klacken. Jag hade flyttat upp på sittplatsen, men ändå så pass närma att jag kunde höra klacken ordentligt. Och vilken känsla i kroppen när den drog igång, riktiga rysningar. Rysningar av välbehag. Det var bra stämning på läktaren och man kunde nästan känna gräslukten upp tll oss på Östra. Och dessutom vann HIF med 1-0. Målet kom på en tveksam straff. Men Hif:are som jag är så är jag beredd att låtsas som ingenting. Det kan väl kompensera att domaren faktiskt missade en solklar hands?!

Match på torsdag igen, 16 april, då det är Hammarbys tur att få känna på Skånes stolthet. Så alla glada fotbolls-älskare ta med en vän och kom till Olympia!!! Men först bortamatch mot GAIS, på måndag!!!

Kram L

Hur länge sen var det jag skrev sist??? Ingen aning, för länge.

Den senaste tiden har varit fullpackad. Det har varit mycket.

De senaste två månaderna har jag varit ledig fem dagar. Och jag kan erkänna att det blev lite för mycket, med både jobb och plugg, iaf så mycket av båda två som det blev. Men det märkliga är att jag trivts som fisken i vattnet. Det är så det ska vara. Så när jag blir stor så får jag se till att skaffa ett jobb där man har möjlighet att jobba mycket.

Men lagom till våren, för den kommer väl nu?!, är jag tillbaka till att jobba varanan helg och enstaka dagar. Plugga kan man ju göra varsom, ute i det fina vädret.

Igår var jag i Helsingborg och fikade med två vänner. Vi satt i solen ni ett par timmar och bara hade det skönt :). Det är livet när det är som bäst!

Fick till  och med lite färg i ansiktet, dock mest bara röd men ändå :D

Nä nu skriker matteboken efter uppmärksamhet!!

Kram L