Efter en lång tids frånvaro är jag nu tillbaka. Om förkommer vara länge eller mer sporadiskt kan jag inte svara på, eller det kanske bara blir ett inlägg och sen försvinner jag igen... Vem vet!
Eftersom det är mer än ett halvår sedan jag skrev här det hänt en hel del.
Det stora som jag pratade om då var vikten, den kämpar gnag fortfarande med. Men jag har iaf lyckats gå ner 20 kilo så jag klagar inte. Någon dans på rosor har det inte varit, jag har kämpat. Det som varit jobbigast är maten, jag har fått tankar kring mat som inte är helt hälsosamma. Ibland går det långa perioder utan att jag äter. Eller det har varit så. Nu är det bättre och jag äter t gånger varje dag. Jag har iaf två kilo kvar till målet, men stressar inte. Eller om jag ska variabilitet så har jag flyttat ner målet till 65 i stället för 72, så jag har nio kilo kvar. Men jag får ta det som de kommer just nu.
Skolan har inte gått något vidare sedan sist, jag jag har kuggat tentor nu i vår. En hel del om sanningen ska fram. Positivt är iaf att jag inte läser i Kristianstad längre. Jag fick byta till Halmstad och det spelar ingen roll att jag inte klarat vårens tentor. Jag kommersande få ta examen till våren. Jag har bara haft tre föreläsningar i Halmstad men det känns hur bra som helst! Så nu hoppas vi att det vänder.

Dansen går det också så där med. Det har inte blivit så mycket i sommar. Men på söndag är det dags för parträning igen, det blir säkert roligt! Jag dansar fortfarande med D.
Numera är vi dock mer än danspartners, det gick som jag ville och vi är nu tillsammans. Vi har varit det sen i januari, så det är ett tag nu.
Jag tycker om honom lika mycket än, inga tecken på att jag ska springa där ifrån. Om sanningen ska fram så kan jag inte få nog av honom, jag kan ligga och titta på honom i timmar. Så jag är lycklig :).

Så mycket flyter på just nu!

Det jobbigaste som hänt detta året är att min älskade mormor somnade in. Jag tycke inte det var så jobbigt när det hände. Jag kände en lättnad för jag vet vilket helvete det var på slutet, så jag var lättad att hon fick finna frid och slippa ha ont.
Men nu när det gått en månad så känns det emellanåt väldigt tungt. Jag har saknat henne massor denna veckan, det känns tomt. Det är små saker som påminner hela tiden. Men det är väl så det kommer kännas/vara en tid framöver. Hon var en så stor del av mitt liv, det var ofta henne jag vände mig till när jag behövde en paus och stöd. D är enormt stöd i allt, men det är inte samma sak ändå. Jag menar inte att det är dåligt bara annorlunda.

Jag har också blivit intresserad av bakning, vart detta kommer ifrån har jag ingen aning. Jag är sugen på att baka en äppelkaka ikväll. Med sockerkaka, äppelkompott och maräng. Men vi för se om det blir något, skulle ju behöva plugga lite också. Fast så långsamt som tiden går idag så hinner jag kanske med både och :).

Ikväll ska jag sova hemma hos mamma och pappa för första gången på väldigt länge, kommer kännas ensamt att sova själv. I värsta fall får jag väl tvinga katten att sova hos mig.

Nä nu tar vi och hittar på något, här kan vi inte sitta :)

Ha det gött alla, så hörs vi när vi när vi hörs!

Kramar på er