Nu är det 8 dagar kvar tills jag ska vara ledig! På lördag nästa vecka, då ska jag sova länge.. eller till 8 iaf! Det ska bli skönt att få vara ledig!!!

Och imorgon är det match för sverigen handbollsgrabbar! Placeringsmatch, Sverige spelar om 7:e eller 8:e plats. Jag hoppas att dem vinner, det är alltid skönade att gå ifrån ett mästerskap men en vinst i sista matchen:).

Vi får se hur det går, de svenska spelarna var riktigt trötta i förra matchen. Men vem kan klandra dem? 8 matcher på 10 dagar det säger en del!!!

Men jag lovar att hålla båda tummarna tills de bleknar och heja fram vårt lag tills halsen ömmar!!! HEJA SVERIGE:)

Kram L

Det har varit många timmars förberedelser. Och nu är kalaset genomfört.

Glitter och glamour var temat för kalaset. Ett svårt tema för mig och min kompis Carro. Det känns som om det skulle kunna vara lite tjejigt/flickigt. Och Carro och jag är allt annat än flickigt. Har aldrig varit, kommer aldrig bli.

Men efter mycker funderande och grubblade kom vi att tänka på modeller, på en catwalk. Det anses glamoröst. Och glittrigt absolut. Rosa, ja det passade in det också. En massa skissande och funderande, sen kom vi på hur vi skulle göra bordsdekorationen. Vi skulle bygga upp en catwalk, och sätt adocker som modeller. Lampor och glitter i massor.

Sagt och gjort, vi byggde en 180 centimeter lpng scen som vi placerade i längs mitten av bordet. Kanonfint blev det!!!

Lekarna ordnade vi ihop. Det blev melodifestivalkryss, danstävlingar i olika utformande. Det kändes som om det skulle kunna bli lyckat.

Hela dagen gick jag och var nervös. Jag tycker det är sååå jobbigt att stå inför andra och prata. Spelar ingen roll om det är barn eller vuxna, folk som jag känner eller ej. Jag tycker det är väldigt jobbigt. Men att inte göra det finns inte i min värld. Har man gett sig in i något så genomför man det, hur jobbigt det än är.

Klockan fem började tjejerna droppa in. Och några minuter senare står 8 glittriga unga damer framför oss. Första leken gick bra, då var vi själva med barnen. (Jag tycker det är lite småjobbigt när föräldrara står och bevakar en. Det känns som om de bedömmer er.)

Stelt var det i början, ingen som vågade röra vid någon annan. Men det släppte lite i frågetävlingen. Helt tysta var dem när de satt och åt, men lite småprat kom igång efter ett tag. Vi lekte vidare och stämningen blev bättre. Kvällens flopp blev när alla barnen skulle ut och leta bokstäver. Jag och Carro hade i förväg varit ute och hängt upp bokstäverna. Men när vi kom ut igen hade någon dragit ner de fleta av bokstäverna. 10 av 20 lappar var kvar (och då var 4 av dem i trädgården och i huset). Vem kan tycka att det är kul att förstöra för 8 små tjejer? Vad vinner man på det?

Men våga tjejer tyckte att det var kul i alla fall :)

Jobbigt bara att jag missade handbollen :(

Men nu ska jag se den i repris, HEJA SVERIGE!!!

Kram L

Om 222 dagar är det dags för finalen i årets utmaning. Då är det tjejmilen! Det är vad jag och min lillasyster tränar inför. Vi började den 8:e januari i år. Men vi ska klara det!!!

Ikväll har jag kört ett jympapass tillsammans med en kompis. Man kan ju inte bara springa, lite annan träning måste man ju också få in. Passer gick ganska bra faktiskt för att vara första gången, det är ju alltid lite svårt med övningarna och så men hängde med hyfsat iaf. Vi ska köra en gång i veckan, Veronica, Jasmie och jag. Kanske hänger Emma (syrran) med på passen också. Annars håller vi oss till löpningen.

Nu när man sspringen så förstår man hur långt en mil verkligen är. Innan var det, Äsch det är ju inte så längt det är ju som hemifrån ner till affären och hem igen. Det är ju inte så längt! Och det är det inte, när man kör bil!!!

Men vi KOMMER klara det! Man måste kämpa!!!

Emma tillsammans klarar vi det!!!

Tack Veronica för ett kul träningspass :).

Vilken dag jag hade igår. Jag och min lillebror skulle köra upp till Ullared. Ja vi är några av dem som handlar där ibland. Inte för att det är billigt (det är ju ett plus) utan mest för att det är roligt att köra, och man slår ihjäl några timmar.

Snäll som min pappa är så tyckte han att jag skulle ta hans bil eftersom den är bättre. Och det håller jag med om fullt ut. Det är bara ett fel på hans bil och det sitter i fronten, han kör Honda, men alla vet ju att det är VOLVO som gälller :)

Men iaf jag skulle inom Helsingborg och hämta upp brorn min. Utanför stan kör jag på motorvägen, och kör. Pratar och har det allmänt trevligt i bilen. Efter vad som tycks vara en evighet slås jag av tanken att det är fel. Så här ser inte motorvägen till Ullared ut. Dessa vägräcken känner jag inte igen. Hmmm var tusan är jag?! ÖRKELJUNG, nä du det kör jag inte förbi på vägen till Ullared. Men vänta brukar jag inte köra förbi här när jag kör till Stockholm???

Okej, så det var bara att svänga av och mycket riktigt så var vi ganska fel ute... Det är bara att ta upp telefonen och ringa pappa. Och ni kan tror att det tog emot, jag kör aldrig fel, jag behöver aldrig hjälp. Jag letar rätt på saker själv,JAG KAN SJÄLV. Men eftersom jag inte riktgt visste vart vi befann oss i förhållande till Ullared, så kändes det bäst att ringa.

Snäll som min pappa är, och han vet hur jag fungerar. Om jag ringer då är det inte läge att skoja om det just då. Så han ger mig en beskrivning på hur jag ska ta mig rätt igen.

Så det är bara att köra tillbaka längs E4:an. och ta av vid Östra Ljungby, via Munka Ljungby och till Ängelholm. På E6:an och upp mot Göteborg. Den biten hittar jag med ögonon förbundna till Ullared.

Hela vägen från Örkeljunga till Ängelholm  är det något inom mig som säger åt mig att vända hem igen. "Strunt i det, det är inte meningen att ni ska dit idag". Men jag tänker att nu har jag lovat min bror, så vi kör.

Sen är det inte mer med det, va handlar och kör hemåt igen, stannar i Halmstad för att äta lite. En timme senare är vi på vägen igen.

Åsen närmar sig, bäst att hålla hastigheten denna gången. Böter är ingen hitt precis. Fast det är klart, med pappas bil kommer man inte över 110 i backens södergående riktning;).

Vi kör upp. På vägen ner börjar det lysa en lampa i bilen. Vad är det nu för fel?? Och bilen stryps känns det som. Ut i väggrenen och på med varningsblinkersen. Och ringa pappa igen. "Pappa det lyser en lampa, det ser ut som en helikopter". Det finns väl ingen helikopter i bilen? "Ja eller det kan se ut som en motor också". Vilken färg?, det är orange. Okej kör vidare säger pappa, så länge ingenting är rött så är det bara att köra.

Nu skulle vi försöka ta oss ut på vägen igen, och det är inte de lättaste i rusningstrafik. Men vi drar på och det fungerar ett tag, i ungefär 20 sekunder sen stryp allt igen.

Nu gäller det att lägga om vägen hem, kan ju inte köra på väggrenen så pass långt som det är kvar. Vi ser en avfart bara två tre hundra meter framför oss. Så vi rullar fram till det, låt det vara något som jag känner igen!!!

Torekov?! Ja men jo vänta nu man kan köra detta hållet till Ängelholm. Vi bestämmer oss för att köra småvägar istället flr motorvägen. Min bror får i uppdrag att ringa pappa och medela våran nya väg.

Pappa har redan ringt till en verkstad, och dem säger att kör, men kör på låga vara. VA?? Det finns ju inte i min värld. Det är ju detsamma som att kör långsamt! En ny vägbeskrivning hem. Kör via Ängelholm säger pappa. Väl vid Ängelholm, sväng vänster vid vattentornet.

Okej, var finns detta vattentorn? Det är beckmörkt ute, ser ingenting som ligger bredvid vägen. Svänger fel i en av alla miljoner rondeller i den staden! Får köra tillbaka.

LÅT MOG KOMMA HEM NU, DET ÄR JU HANDBOLL IKVÄLL! SNÄLLA TA MIG HEM!

Men långt om länge kommer vi hem. Hämtar upp pappa och kör med bilen till verkstan.

Sätter mig i min älskade Volvo. Andas ut och vet att vi kommer vi komma hem säkert!

Sverige vann sin match mot Spanien iaf:D

Jag vet inte vad som kliar mest i ögonen, sömnen eller faktumet att jag glömt tvätta av mascaran ännu en gång?!

Det har varit en lång dag idag. Har fått mycket gjort. Jag har städat, jag tycker det är så pest!!! Sen har jag hunnit jobba lite också och tagit ut Viggo på en sväng längs havet. Ja där mellan har jag till och mwed hunnit äta lite idag också, lite stolt får man vara :)

Imorgon blir det till att hänga i tvättstugan och försöka få undan lite av smutstvätten. Men hellre det än städningen. Har lämnat lite städning till övriga i familjen ;).

Jag hoppas verkligen att jag får tid för en runda ut i skogen med mina båda hundar. Stackars lilla valpen, Nalle, han får inte gå på asfalt, han måste gå "mjuka" promenader. Och nu var det ett tag sedan han var ute så det är väl dags att ta sig i kragen. Sak nog slå på stort och ta med matsäck. För det finns ingen plats på jorden där mat smakar lika bra som i skogen.

Första bloggen, första inlägget. Ja så är det, första!

Jag har ingen aning om vad jag ska ha med i min blogg. Skriv ur hjärtat, sa min vän. Skriv det som händer, men igentligen händer det inte överdrivet micket i mitt liv. Men det tar väl ett tag innan man kommer in i bloggandet skulle jag tro.

Men vi börjar med dagens planer:

Jobb, ska börja klockan 13. Jag gillar att jobba, de är skönt att ha något att göra. Och i dag är det torsdag, då är folk lite extra galna i caffe latte. Semlor, det är något folk är heltosiga i just nu. Semlor, Semlor, semlor... Nu finns det ju varianter på semlan också, winersemlor är en variant. Jag hittade Semlor med blåbärssylt istället för mandelmassa, och med blåbär blandade i grädden. Den var GOD :).

Ja, det är kul att jobba, att träffa människor.

Jobbar till halv 7, städning, det är inte lika kul :(.

Efter jobb ska jag försöka få ut Viggo på en promenad, får längs havet idag. Iskogen är det väl så mörka att man hade gått vilse?! Viggo, det är en rolig filur. Han är fyra år, blandras, mest jack russel. Världens goaste när han är på det humöret, kan vara en värsting när han känner för det. Han blir helt galen när kopplet kommer fram, hoppar och stutsar som en gummiboll, piper gör han också. Men han är fin, mattes lillpojk.

Nu är det dags att göra sig klar inför jobbet!

Kram L