Vad är det som sätter värdet på ett liv? Ju mer man har på banken, dessto mer värde? Eller är det antal silverskedar i lådan? Vi skulle dela upp farmors ägodelar idag, allt skulle delas upp mellan hennes fyra söner. Hur skulle detta gå, med tanke på allt som varit mellan dem? Det skulle krävas medlare och advokater och allt.. det var jag övertygad om. Men allt gick väldigt lugnt till och alla pratade med alla, till och med I och R som inte pratat med varandra de senaste 100 åren.. eller kanske inte 100 år men det känns så iaf. Men alla pratade. Och alla kom överens som sakerna. Jag hade bett pappa ta med sin farmor och farfars bröllopsfoto, och jag fick det. Det är så fint och de var så lyckliga. Jag har stirrat på det fotot sen jag var liten, och drömt om att en gång finna samma kärlek, en kärlek som skulle vara livet ut. Att en gång hitta min dröm, precis som fotot visade att de gjort. Och tack vare fotot vet jag nu vilken blomma jag ska lägga på kistan. Nejlikor, farmor älskade nejlikor. Jag hade glömt bort att det är, eller var, en av hennes favoriter. Sånt som man glömmer bort, som bara är småsaker i vardagen. Men nu kommer jag ihåg, varje födelsedag har jag fått nejlikor av henne. För att den är så fin och för att hon älskade den.

Jag fick också ett annat foto idag, ett som var betydligt nyare, kanske 10 år sedan. Men det är så jag kommer ihåg farmor, precis som så på den bilden. Men den kan jag inte titta på, det gör ont i mig att se den. För den påminner om det leende jag aldrig kommer få se, och om famnen som aldrig mer kommer omfamna mig.

Jag hoppas fortfarande på att någon ska komma fram och berätta att det inte är sant, och att jag imorgon ska få en chans att ge henne en kram.

Om jag fick en chans att träffa henne igen skulle jag säga:

"Förlåt, för att jag inte var hos dig mer, för att jag sällan hade tid. Förlåt för att jag stängde dig ute ibland.

Kommer du ihåg alla morrnar när vi satt i ditt kök och åt frukost tillsammans? Väntade på att dagen skulle komma med nya äventyr.

När vi tillsammans löste världsproblem, när jag berättade om Anders. Jag pratade och du lyssnade. Du sa att han inte var värd mig, och jag har insett det, långt om länge så insåg jag det. Tack vare dig! Du visste hru jobbigt jag tyckte att det var att gå till skolan varje dag. Du visste om ångesten som jag kände inför varje dag. Men jag gick dit, nästan varje dag. Du sa "att det är ju inte för deras skull du går, det är för din och dina drömmars skull". Så jag skulle vilja säga förlåt, för all tid vi missat. Tack för allt, för ditt otroliga stöd, dina kramar, för att du fanns i mitt liv. Du har satt dina fotspår i mitt hjärta! Jag älskar dig. " 

Jag var hos farmor tidigare ikväll. Eller jag var i hennes lägenhet. Det som var hennes lägenhet. Det såg ut som om hon skulle komma hem vilken minut som helst, allt stod där det brukar stå. Det som saknades var farmor själv och hennes papperskass med medicin. Det var de två sakerna som saknades. Givetvis var det de viktigaste som saknades, farmor. Allt var som vanligt, fast ändå inte. Tystanden var en annan, dämpad, trykande. En tystnad som alldrig skulle sluta. Men utan för fönstret pågick allt som vanligt, som om ingenting hänt. Våra liv har stannat upp för en stund, men utanför fortsätter allt som vanligt. Ett liv är slut, ett annat tar sin början, allt i samma minut. När jag var i lägenheten ringde telefonen, signalerna ekade i det förövrigt tysta värld. Jag inåg då, just precis då, att det var så mycket som skulle redas ut. Allt som måste avslutas, lägenheten, telefonen och allt sånt. Men också alla de människor som är drabbade av sorgen. Inte bara sönerna och deras familjen. Utan också hennes vänner runt om i Skåne, vem ska tala med den? Vem ska tala om för dem att de misst en vän de haft  under hela sina liv? Vem?

Jag väntar fortfarande på att någon ska hoppa fram som gubben ur lådan och skratta fram "Haha där lurade vi dig allt, det är inte sant, vi bara skojade". Och jag skulle skrika att det är inget man skämtar om, man ljuger inte om att något dött, jävla idiot.

Men jag börjar få onda aningar om att det inte kommer hoppa fram någon som säger att det är på skoj. Det börjar kännas i hjärtat att det är på riktigt,att vi misst den som följt våra liv från den dag då vi såg ljuset. Den person som aldrig glömt en födelsedag. Den som alltid funnits där, och som vi ibland tagit för givet. Och den som vi trott alltid skulle finnas där. DEn personen är borta, min farmor är borta.

Kram L

Två timmar sen farmor lämnade oss. Och jag kan inte fatta att det är slut. Hela jag är tom, det känns ingenting. Det är som ett tomt skal, som om jag är ett tomt skal. Som om allt värme försvann, och jag fryser så. Det är så kallt.Jag borde kanske gråta, men jag gör det inte. Jag bara sitter och stirrar, rakt ut i tomma intet. Försöker förstå. Att nu har det hänt, det som vi alla väntat på. För det har vi, alla har vetat att det inte varit långt kvar. Och på någon nivå av mitt hjärta ar jag önskat att det skulle gå fort.Tro nu inte att jag ville att det skulle hända, jag ville bara inte att hon skulle ha ont. Men hon hade ont, säkert mer ont än hon lät oss veta. Jag har inte träffat henne den sista tiden, vilket jag lär ångra djupt. Men jag vågade inte, jag ville inte se henne ha ont, ville inte minnas henne utan hår och utan minne. Ville inte minnas henne svag, bara stark, så som hon varit, som hon alltid varit. Det är så mycket jag lär ångra, mellan mig och farmor.

Eurovision song contest! Vilken kväll, och vilken hejdundrande show. Det var riktigt bra. Kvällens bidrag var i det stora hela väldigt bra, det var bara fyra, kanske fem låtar som jag inte skulle kunna tänka mig att lyssna på. Vilket ger 20 låtar som man kan lyssna på och i år var det till och med väldigt många låtar som jag gärna lyssnar på:)..

Sverige gjorde ett kanon framträdande, har gillat låten sen jag hörde den första gången. Det är en kraft i den som inte finns i många andra låtar.

Storbritanniens låt var skön, precis som Islands. Greklands låt var också bra, men varför skulle han ha en så kort tröja på sig?! Borde han inte kört utan!?? Även Danmark var en av favoriterna.

Men klarast lysande stjärnan var Norge, min favorti på förhand (liksom halva Europas). Men han ägde verkligen. Hur kan man inte gilla det? Lillkillen från Norge går in och spelar stråkinstrumment (baka det får vilken flicka/kvinna knäsvag). Hela hans kroppsspråk och minspel var underbart. Vilket kille!!! Ståpälsvarning!

I´m in love with the fairytale.

Kram L

Ikväll var jag ute och käkade, med Jasmie. Det blev fondue, rödvin.

Vi hade hur trevligt soom helst och gick igenom allt viktigt i livet. Allt måste behandlas.

Men jisses vilken huvudvärk jag har nu! Konstaterat att jag inte ska ha något med rödvin at göra! Jag tål det inte!

Kram L

Jag gjorde min sluttenta idag, i matte. Jisses vad nervös jag var. Och om jag ska vara ärlig så gick det inte jättebra. Jag fick iaf ett VG. Ett Vg och jag vet att jag borde vara nöjd men varför är jag inte det Det var ju det betyg jag siktade på hela tiden. Men jag är besviken på mig själv, besviken på min prestation under provet.

Men nu har jag iaf ett betyg i C-kursen så nu kan jag (om jag kommer in) lämna detta liv och börja ett nytt.

Kram L