Tobias var inne idag, och jag fick honom. Han handlade av mig! Han frågade hur det var med mig, med MIG!!! Vad skulle jag svara, när han är där är allt perfekt. Det finns ingen ont inget svart. Vi pratade lite, skämtade lite.

Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det jag kände.

Först när vi hälsade och småpratade, då var jag lugn, jag blev väldigt glad och det pirrade sådär skönt i magen. Men sen när jag vände mig bort, så var det som om det gick upp i skallen att jag faktiskt stod och pratade med TOBIAS, den riktiga Tobias. Då blev jag så nervös, konstigt nervös (inte nervös på det sättet som man blev i skolan när man skulle prata iför klassen) konstigt nervös. Jag blev alldeles skakig i hela kroppen. Och hjärtat slog hårt som tusan, och minst miljoner slag i minuten.

Det är som om jorden stannar, som om allt står stilla. Jag blir lugn, enda in i själen. Samtidigt som allt snurrar så fort  och jag blir alldeles skakig. Han lyser upp min värld, han får mig att le, det bredaste leendet och det sitter i, i flera dagar efter. Han får allt ont att försvinna, allt blir ljust.

Men han skrämmer mig också. Eller inte han, han är ju den vackraste, men sättet han får mig att känna. Det skrämmer mig. För jag vet verkligen inte hur jag ska göra, hur jag ska betee mig, vad jag ska säga.

Och jag kom på idag att jag inte är förälskad jag är kär i honom. Jag blir förälskad, men kär det är inget jag brukar bli. Och det skrämmer mig.

Kram L