Det finns inte mycket att säga mer ön Jaaaaaa, jag kom in!!!
Nu känns allt bra igen!

Här kommer veckans "träningschema":

Måndag 13
       40 minuters promenad, med hundarna

       Cykla minst 60 minuter

Tisdag 14

       40 minuters promenad med hundarna

       60-90 minuters promenad med syster

       ca. 2,5 timmes dans

Onsdag

       40 minuters promenas med hundarna

       40 minuters promenad med mig själv.

Torsdag

       40 minuters promenad med hunden

      En tur till Kullaberg, det brukar bli ungefär 1 timme och 15 minuter

Fredag

     40 minuter promenad med hunden

     cykla ca 60 minuter

Lördag

     40 minuter promenad med hunden

Söndag

      40 minuter promenad men hundarna

      60 minuter promenad med mig själv som sälskap

Det känns som om jag ska kunna klara av detta, eftersom jag är ledig om dagarna så har jag inte så mycket annat att lägga min tid på... Det är inga tuffa pass som ligger inplanerade.. Det tuffa är att komma igång...

Och kanske svårare är att låta bli att äta en massa skit... Men ger man sig fan på det kommer det fungera denna gången, eller?!?

Kram Linda

Fy fan vad jag hatar mig själv ibland...

Vad fan har jag gjort med mig själv??!

Jag vet att jag inte direkt har blivit mindre i omfång, det vet jag. Och fan vad jag har blundat för det länge nu..

När jag gick på gymnasiet tänkte jag, bara jag inte går över 80 kilo, så länge jag inte gör det är det lugnt. Efter gymnasiet ändrade jag min tanke i takt med att kilona ökade.. Nu blev det istället "så länge jag ite går över 80 är det lugnt". Går jag över 80 måste jag verkligen börja ta detta på allvar...

Och vad tänkte jag nu när 80 är passerat för länge sedan?? Jovisst, så sant så.. "Bara jag inte går över 90..."

Så ikvälll när jag vägde mig (har börjat en utmaning med mig själv, så det var invägning idag), var det inte bra. Det var verkligen inte bra. 90.8 kilo.. Jag är över det där jävla 90-strecket.. Inte är det mycket, men det är ändå över..

Så besviken på min själv att jag inte klarat av att göra något innan det blev så här och arg på mig själv för hur jag har tänkt och på min svaghet.. Varför klarar jag inte det här själv? Hur i helvete har jag kunna låta sockret få ett sådant grepp om mig? Jag som alltid drömt om att utföra den ena strapatsen efter den andra, hur blev jag den som ligger i soffan en hel dag och heldre flyr in i bokens värld än åker till berget och promenerar? Och när hände det?

Men iaf, nu är ett träningschema uppgjort för de närmsta veckorna (4 för att vara exakt). Nu gör jag ett nytt försök att över vinna mina "demoner" och får fart på fläsket, för det där jäkla 100-strecket ska jag inte komma i närheten av.

Kram Linda

Så var den här igen, helgen. Och men den kommer sockersuget som på bestälning, eller jag vet inte om det är ett sug direkt. Men jag känner att jag vill ha godis när de andra äter. Men men jag tänker inte ge mig. Jag hittade en dock en glass som var anpassad för LCHF. Denna var mycket god och det bästa var att man inte åt så mycket. Den var verkligen en kraftig chokladsmak och det passar ju mig   . Så högsta betyg får den av mig!

Idag har det inte hänt så mycket, har varit på biblioteket och pluggat lite matte. Bra gjort av mig!

Två dagar kvar av denna veckan, sen är det dags att summera ännu en vecka av julutmaningen. Tror inte det hänt så mycket med vikten. Och träningen vet jag ju att den varit ganska minimal denna vecka. Men på söndag vet vi,jag ska byta vägdag till söndagar också så att allt är på söndagen och inte osm nu när jag summerar på söndagen och väger mig på måndagar, blir lite rörigt.

Kram Linda

Usch idag vaknade jag tidigt. Inte alls roligt :(. Men sett från den ljusa sidan, man får gjort mycket. Jag har hunnit med att både duscha och äta frukost, vilket jag brukar hinna med så där vid 11 tiden annars. Jag har även kollat på lägenheter både i Halmstad och Kristianstad, för att vara helgarderad. Men jag hittade inget av intresse. Jo det fanns en i Kristianstad som hade varit snudd på perfekt. Saknade balkong. Men får vänta två veckor till ungefär innan jag vet i vilken stad jag hamnar. Håller fortfarande hoppet uppe om Halmstad :). Men kommer jag inte in där får det bli det andra alternative. Nähä, dags att åka till veterinären med Elwis. Gillas inte alls av honom, men men vaccination måste man ju ta. Trevlig dag!

Så var det måndag igen. Innan helgen tänkte jag att det skulle bli jobbigt utan sockret. Och visst blev det så. På lördagen var vi i en massa affärer, kändes nästan som om godiset gjorde allt för att fånga min uppmärksamhet. Men jag stod emot, köpte inget. På söndagenvar vi en sväng på marknaden. Det blev en prövning för mig. Jag är svag för de där sockrade munkarna som säljs där. Bara doften av dem triggar i gång suget. När det väl var igång kändes det som om alla gick med dem i handen. Men duktiga jag lyckades stå emot även denna gång. Det enda som jag drack förutom vatten var ett glas med cola zero på lördagskvällen. Så helgen summerar jag som mycket bra! Har inte ätit godis, kakor eller något annat sånt. Inte druckit läsk eller saft. Trots att det står en hel flaska med nygjord fläder i kylen. På söndag ska jag unna mig ett glas. Så beröm till mig själv! Jag hat också rört på mig en massa, cyklat som bara den. Så känns som om jag har gjort en bra start på min utmaning. Imorgon byter vi ut cykeln mot danskorna :). Äntligen tisdag, hoppas du är där. Kvällen blir så mycket roligare och mysigare när du är där. Hoppas, hoppas, hoppas! Nu är det dags för mig att räkna lite matte. Så man inte kommer efter. Tjing!

Första dagen utan socker är nu avklarad.

Den har gått väldigt bra, har inte känt något sockersug alls. Förvånad.

Jag har hållt mig inom tillåtna kalorier, kanon!

Vi satt och tittade på fotbollen nu på kvällen (besviken och ledsen som tusan för denna förlust) de andra satt ocjh åt chips och godis. Vilket jag inte får dessa tio dagar. Innan matchen började kände jag att det skulle bli lite jobbigt att se de andra, men det blev inte så. Jag hade mina kiwis och vindruver, som vidderligen stod kvar i kylen hela matchen. Så bra jobbat av mig, ingen socker! Jag höll mig till mitt glas med sockerfri saft.

Jag är dock lite besviken eftersom jag inte promenerat, men får ta igen det imorgon efter jobb. Eller s åsatsar jag på en helkväll på dansdanan, Arvningarna spelar visst i närheten. Och det är ju en bra motion.

Imorgon skall jag också mäta och väga mig, så man kanske kan se lite reslutat. Om det hinner visa något på så kort tid.

Jag måste också fundera ut ett bra mål till julutmaningen.  Har några olika förslag, får se var jag kommer på!

Men först lite sömn, om det går.

Tjing!

För femtioelfte gången har jag bestämt mig. Och lika många gånger har jag insett att jag misslyckats. Varje gång ät det en lika stor besvikelse. Varför i h-vete ska det vara så svårt?!

Jag vill ju så gärna förändra mig och mitt sätt att leva. Jag vilkl var aden som tycker det är skönt att gå ut att träna, vilja ut i spåren. Visst tycker jag det är skönt när jag väl är ute, men vägen dit...

Jag vet hur det påverkar min kropp om jag rör mig, Jag slipper ha ont i ben och knä. Jag blir piggare i både huvudet och framför allt i kroppen. Humöret blir mycket bättre. Jag sover, och inte bara några timmars ryckkig sömn varje natt, utan sover på riktigt. Vad jag saknar det. Så när jag vet allt detta, varför göra jag det inte?!

Varför i hela friden gör jag det inte? Jag har inget bra svar egentligen. Jag har funderat länge på det, men kommer inte på något bra, något hållbart försvar för att jag inte tar hand om min kropp. Jag kan skylla på den där tiden som aldrig räcker till. Och vissta har det varit mycket med studier och jobb. Men är detta viktigare än mig själv? Svaret borde givetvis vara NEJ, jag får bara en kropp och vill jag orka leva ett långt och friskt liv måste jag ta hand om mig. men ändå prioriterar jag bort just träning?! Det finns så många saker jag kan skylla på och bortförklara med.

Varför ska det vara så svårt att förändra när viljan är så stark?

Jag vet att det är dags att göra något nu. Att på allvar bestämma sig och att verkligen göra. AGERA!

Så för femtiotolfte gången i ordningenbestämmer jag mig för att förändra.

Vad är det då som gör att just denna gång kommer bli den gång som lyckas? Det vet jag inte. Men jag mpste tro att det jag kommer lyckats.

Kanske är det vetskapen om att jag inte är ensam som kommer påverka i rätt riktning, att det inte bara är jag som kämpar varje dag. Att jag faktiskt vågat berätta för någon att jag kämpar, det påverker, det är inte längre bara jag som vet. Man behöver stöd från omgivningen när det blir tufft, och tufft blir det.

Denna gången ska jag inte köra på i 120 från början, utan ta det lugnt. För det är pågrund av det som jag brukar falla tror jag. Att jag har för höga mål och kör igång för hårt.

Mitt mål är inte att bli en elitidrottare, jag vill bara kunna se mig i spegeln och känna mig nöjd, känna att min kropp mår bra. Jag vill klara av att gå upp för Kärnantrapporna utan att kippa efter andan och med brännande muskler.

Imorgon börjar jag. Det blir en lugn start. Förta utmaningen är tio saockerfria dagarDet låter lätt, men för mig kommer det bli svårt. Och eftersom jag är ledig i två månader och inte kan skylla på att jag inte har tid, ska jag även genomföra minst fem promenader (totalt fem timmars promenad). DEtta ska jag fixa! Det kommer bli tufftmen det är dags att ta kontroll!