Här kommer veckans "träningschema":

Måndag 13
       40 minuters promenad, med hundarna

       Cykla minst 60 minuter

Tisdag 14

       40 minuters promenad med hundarna

       60-90 minuters promenad med syster

       ca. 2,5 timmes dans

Onsdag

       40 minuters promenas med hundarna

       40 minuters promenad med mig själv.

Torsdag

       40 minuters promenad med hunden

      En tur till Kullaberg, det brukar bli ungefär 1 timme och 15 minuter

Fredag

     40 minuter promenad med hunden

     cykla ca 60 minuter

Lördag

     40 minuter promenad med hunden

Söndag

      40 minuter promenad men hundarna

      60 minuter promenad med mig själv som sälskap

Det känns som om jag ska kunna klara av detta, eftersom jag är ledig om dagarna så har jag inte så mycket annat att lägga min tid på... Det är inga tuffa pass som ligger inplanerade.. Det tuffa är att komma igång...

Och kanske svårare är att låta bli att äta en massa skit... Men ger man sig fan på det kommer det fungera denna gången, eller?!?

Kram Linda

Fy fan vad jag hatar mig själv ibland...

Vad fan har jag gjort med mig själv??!

Jag vet att jag inte direkt har blivit mindre i omfång, det vet jag. Och fan vad jag har blundat för det länge nu..

När jag gick på gymnasiet tänkte jag, bara jag inte går över 80 kilo, så länge jag inte gör det är det lugnt. Efter gymnasiet ändrade jag min tanke i takt med att kilona ökade.. Nu blev det istället "så länge jag ite går över 80 är det lugnt". Går jag över 80 måste jag verkligen börja ta detta på allvar...

Och vad tänkte jag nu när 80 är passerat för länge sedan?? Jovisst, så sant så.. "Bara jag inte går över 90..."

Så ikvälll när jag vägde mig (har börjat en utmaning med mig själv, så det var invägning idag), var det inte bra. Det var verkligen inte bra. 90.8 kilo.. Jag är över det där jävla 90-strecket.. Inte är det mycket, men det är ändå över..

Så besviken på min själv att jag inte klarat av att göra något innan det blev så här och arg på mig själv för hur jag har tänkt och på min svaghet.. Varför klarar jag inte det här själv? Hur i helvete har jag kunna låta sockret få ett sådant grepp om mig? Jag som alltid drömt om att utföra den ena strapatsen efter den andra, hur blev jag den som ligger i soffan en hel dag och heldre flyr in i bokens värld än åker till berget och promenerar? Och när hände det?

Men iaf, nu är ett träningschema uppgjort för de närmsta veckorna (4 för att vara exakt). Nu gör jag ett nytt försök att över vinna mina "demoner" och får fart på fläsket, för det där jäkla 100-strecket ska jag inte komma i närheten av.

Kram Linda