Om 222 dagar är det dags för finalen i årets utmaning. Då är det tjejmilen! Det är vad jag och min lillasyster tränar inför. Vi började den 8:e januari i år. Men vi ska klara det!!!

Ikväll har jag kört ett jympapass tillsammans med en kompis. Man kan ju inte bara springa, lite annan träning måste man ju också få in. Passer gick ganska bra faktiskt för att vara första gången, det är ju alltid lite svårt med övningarna och så men hängde med hyfsat iaf. Vi ska köra en gång i veckan, Veronica, Jasmie och jag. Kanske hänger Emma (syrran) med på passen också. Annars håller vi oss till löpningen.

Nu när man sspringen så förstår man hur långt en mil verkligen är. Innan var det, Äsch det är ju inte så längt det är ju som hemifrån ner till affären och hem igen. Det är ju inte så längt! Och det är det inte, när man kör bil!!!

Men vi KOMMER klara det! Man måste kämpa!!!

Emma tillsammans klarar vi det!!!

Tack Veronica för ett kul träningspass :).

Vilken dag jag hade igår. Jag och min lillebror skulle köra upp till Ullared. Ja vi är några av dem som handlar där ibland. Inte för att det är billigt (det är ju ett plus) utan mest för att det är roligt att köra, och man slår ihjäl några timmar.

Snäll som min pappa är så tyckte han att jag skulle ta hans bil eftersom den är bättre. Och det håller jag med om fullt ut. Det är bara ett fel på hans bil och det sitter i fronten, han kör Honda, men alla vet ju att det är VOLVO som gälller :)

Men iaf jag skulle inom Helsingborg och hämta upp brorn min. Utanför stan kör jag på motorvägen, och kör. Pratar och har det allmänt trevligt i bilen. Efter vad som tycks vara en evighet slås jag av tanken att det är fel. Så här ser inte motorvägen till Ullared ut. Dessa vägräcken känner jag inte igen. Hmmm var tusan är jag?! ÖRKELJUNG, nä du det kör jag inte förbi på vägen till Ullared. Men vänta brukar jag inte köra förbi här när jag kör till Stockholm???

Okej, så det var bara att svänga av och mycket riktigt så var vi ganska fel ute... Det är bara att ta upp telefonen och ringa pappa. Och ni kan tror att det tog emot, jag kör aldrig fel, jag behöver aldrig hjälp. Jag letar rätt på saker själv,JAG KAN SJÄLV. Men eftersom jag inte riktgt visste vart vi befann oss i förhållande till Ullared, så kändes det bäst att ringa.

Snäll som min pappa är, och han vet hur jag fungerar. Om jag ringer då är det inte läge att skoja om det just då. Så han ger mig en beskrivning på hur jag ska ta mig rätt igen.

Så det är bara att köra tillbaka längs E4:an. och ta av vid Östra Ljungby, via Munka Ljungby och till Ängelholm. På E6:an och upp mot Göteborg. Den biten hittar jag med ögonon förbundna till Ullared.

Hela vägen från Örkeljunga till Ängelholm  är det något inom mig som säger åt mig att vända hem igen. "Strunt i det, det är inte meningen att ni ska dit idag". Men jag tänker att nu har jag lovat min bror, så vi kör.

Sen är det inte mer med det, va handlar och kör hemåt igen, stannar i Halmstad för att äta lite. En timme senare är vi på vägen igen.

Åsen närmar sig, bäst att hålla hastigheten denna gången. Böter är ingen hitt precis. Fast det är klart, med pappas bil kommer man inte över 110 i backens södergående riktning;).

Vi kör upp. På vägen ner börjar det lysa en lampa i bilen. Vad är det nu för fel?? Och bilen stryps känns det som. Ut i väggrenen och på med varningsblinkersen. Och ringa pappa igen. "Pappa det lyser en lampa, det ser ut som en helikopter". Det finns väl ingen helikopter i bilen? "Ja eller det kan se ut som en motor också". Vilken färg?, det är orange. Okej kör vidare säger pappa, så länge ingenting är rött så är det bara att köra.

Nu skulle vi försöka ta oss ut på vägen igen, och det är inte de lättaste i rusningstrafik. Men vi drar på och det fungerar ett tag, i ungefär 20 sekunder sen stryp allt igen.

Nu gäller det att lägga om vägen hem, kan ju inte köra på väggrenen så pass långt som det är kvar. Vi ser en avfart bara två tre hundra meter framför oss. Så vi rullar fram till det, låt det vara något som jag känner igen!!!

Torekov?! Ja men jo vänta nu man kan köra detta hållet till Ängelholm. Vi bestämmer oss för att köra småvägar istället flr motorvägen. Min bror får i uppdrag att ringa pappa och medela våran nya väg.

Pappa har redan ringt till en verkstad, och dem säger att kör, men kör på låga vara. VA?? Det finns ju inte i min värld. Det är ju detsamma som att kör långsamt! En ny vägbeskrivning hem. Kör via Ängelholm säger pappa. Väl vid Ängelholm, sväng vänster vid vattentornet.

Okej, var finns detta vattentorn? Det är beckmörkt ute, ser ingenting som ligger bredvid vägen. Svänger fel i en av alla miljoner rondeller i den staden! Får köra tillbaka.

LÅT MOG KOMMA HEM NU, DET ÄR JU HANDBOLL IKVÄLL! SNÄLLA TA MIG HEM!

Men långt om länge kommer vi hem. Hämtar upp pappa och kör med bilen till verkstan.

Sätter mig i min älskade Volvo. Andas ut och vet att vi kommer vi komma hem säkert!

Sverige vann sin match mot Spanien iaf:D