Första dagen utan socker är nu avklarad.

Den har gått väldigt bra, har inte känt något sockersug alls. Förvånad.

Jag har hållt mig inom tillåtna kalorier, kanon!

Vi satt och tittade på fotbollen nu på kvällen (besviken och ledsen som tusan för denna förlust) de andra satt ocjh åt chips och godis. Vilket jag inte får dessa tio dagar. Innan matchen började kände jag att det skulle bli lite jobbigt att se de andra, men det blev inte så. Jag hade mina kiwis och vindruver, som vidderligen stod kvar i kylen hela matchen. Så bra jobbat av mig, ingen socker! Jag höll mig till mitt glas med sockerfri saft.

Jag är dock lite besviken eftersom jag inte promenerat, men får ta igen det imorgon efter jobb. Eller s åsatsar jag på en helkväll på dansdanan, Arvningarna spelar visst i närheten. Och det är ju en bra motion.

Imorgon skall jag också mäta och väga mig, så man kanske kan se lite reslutat. Om det hinner visa något på så kort tid.

Jag måste också fundera ut ett bra mål till julutmaningen.  Har några olika förslag, får se var jag kommer på!

Men först lite sömn, om det går.

Tjing!

För femtioelfte gången har jag bestämt mig. Och lika många gånger har jag insett att jag misslyckats. Varje gång ät det en lika stor besvikelse. Varför i h-vete ska det vara så svårt?!

Jag vill ju så gärna förändra mig och mitt sätt att leva. Jag vilkl var aden som tycker det är skönt att gå ut att träna, vilja ut i spåren. Visst tycker jag det är skönt när jag väl är ute, men vägen dit...

Jag vet hur det påverkar min kropp om jag rör mig, Jag slipper ha ont i ben och knä. Jag blir piggare i både huvudet och framför allt i kroppen. Humöret blir mycket bättre. Jag sover, och inte bara några timmars ryckkig sömn varje natt, utan sover på riktigt. Vad jag saknar det. Så när jag vet allt detta, varför göra jag det inte?!

Varför i hela friden gör jag det inte? Jag har inget bra svar egentligen. Jag har funderat länge på det, men kommer inte på något bra, något hållbart försvar för att jag inte tar hand om min kropp. Jag kan skylla på den där tiden som aldrig räcker till. Och vissta har det varit mycket med studier och jobb. Men är detta viktigare än mig själv? Svaret borde givetvis vara NEJ, jag får bara en kropp och vill jag orka leva ett långt och friskt liv måste jag ta hand om mig. men ändå prioriterar jag bort just träning?! Det finns så många saker jag kan skylla på och bortförklara med.

Varför ska det vara så svårt att förändra när viljan är så stark?

Jag vet att det är dags att göra något nu. Att på allvar bestämma sig och att verkligen göra. AGERA!

Så för femtiotolfte gången i ordningenbestämmer jag mig för att förändra.

Vad är det då som gör att just denna gång kommer bli den gång som lyckas? Det vet jag inte. Men jag mpste tro att det jag kommer lyckats.

Kanske är det vetskapen om att jag inte är ensam som kommer påverka i rätt riktning, att det inte bara är jag som kämpar varje dag. Att jag faktiskt vågat berätta för någon att jag kämpar, det påverker, det är inte längre bara jag som vet. Man behöver stöd från omgivningen när det blir tufft, och tufft blir det.

Denna gången ska jag inte köra på i 120 från början, utan ta det lugnt. För det är pågrund av det som jag brukar falla tror jag. Att jag har för höga mål och kör igång för hårt.

Mitt mål är inte att bli en elitidrottare, jag vill bara kunna se mig i spegeln och känna mig nöjd, känna att min kropp mår bra. Jag vill klara av att gå upp för Kärnantrapporna utan att kippa efter andan och med brännande muskler.

Imorgon börjar jag. Det blir en lugn start. Förta utmaningen är tio saockerfria dagarDet låter lätt, men för mig kommer det bli svårt. Och eftersom jag är ledig i två månader och inte kan skylla på att jag inte har tid, ska jag även genomföra minst fem promenader (totalt fem timmars promenad). DEtta ska jag fixa! Det kommer bli tufftmen det är dags att ta kontroll!

Sitter på tåget mot Arlanda. När jag satt på tågstationen och väntade insåg jag att det verkligen var dags att lämna. Jag ville inte! Jag satt och fantiserade om att tåget var försenat av en massa olika anledningar. Tänk om tåget bara kunde vara kapat, stulet eller något annat otroligt. Kunde det bara inte försvinna??! Och låta mig vara kvar! Men nej inte en enda minut försent var det... Punktligt som aldrig förr... Så nu sitter jag här och längtar redan tillbaka och jag har inte ens passerat Uppsala :(. Jag har iaf haft en trevlig dag idag. Finans blev bättre än väntat då jag fick trevligt sällskap. Tack än en gång för idag och för de andra dagarna! Stor kram till dig! Vi ses snart igen❤.Kram Linda

Hur ska man spendera sista dagen innan man åker hem? Jo genom föreläsningar i skatteberäkning :). Eftersom jag har några timmar att slå ihjäl innan tåget går tänkte jag hänga med G på föreläsning. Det kan vara intressant, handlar ju om sånt jag kommer hålla på med i framtiden. Efteråt blir det till att ta en fika på stans bästa café. Trevlig dag önskar jag er!

Nu är den gjort, sista tentan vid Högskola i Gävle. Förhoppningsvis är det sista iaf! Nu efteråt känns det ganska bra. Men jag vågar inte säga att jag tror jag klara den, skulle bli så besviken då. Men det känns iaf bättre än den andra gången jag skrev den! Håll tummarna för mig! Efter tentan hade jag inget att göra, helt ledig utan att ha något hängande över mig som måste höras. Det blev en sväng på galleriorna i stan, man är allt värd ett par nya skor när man haft så mycket att göra så länge! Jag hann även med en tre mig lunch på Asiens Pärla tillsammans med U, underbart! Imorgon bär det av mot Skåne igen, sammanfattar vistelsen här som mycket bra! Linda

Nä det blev inte att vila idag. Men å andra sidan vem trodde att jag skulle klara av det. Jag är inte direkt känd för att vila eller ta det lugnt. Hela förmiddagen pluggade vi på stadsbiblioteket. När jag satt där med utsikt över Grand Hotell och Gavleån fick jag sms:et. Frågan om en lunch idag! Så det blev en lite längre lunch med U idag också. Mycket trevligt! Så tack för trevligt sällskap och hjälp med de frågor jag hade! Kram L

Idag är det sista rycket i för morgondagens tenta. Jag börjar redan bli nervös. Jag vet redan nu att det kommer bli väldigt jobbigt. Frågan är nu om man ska plugga idag eller ta det lugnt? Vila sig i form?! //Linda

Efter att ha plugga hela dagen på skola. Bestämde vi oss för att ta en promenad i stan för att friska upp både kroppen och knoppen. När vi gick där på gatorna insåg vi att det var något speciellt idag. Det var fullt med raggarbilar, glada människor och musik överallt! Vi bestämde oss därför att gå hem och fräscha till oss lite för att sen göra en helkväll på stan tillsammans med dessa härliga människor. Sagt och gjort, så stod vi där sen mitt i allt och såg den ena bilen glida för bi efter den andra. Betydligt senare än planerat kom vi hem. Trötta men glada! Trotts att man är mitt i en tentahelg måste man få roa sig! Sov gott!Linda