Dagen började inget vidare, hamnade bakom ett gäng pensionären som verkade befinna sig på fågelskådning där de rullade fram i 50 km i timmen, på en 90 väg. Inte en susning till omkörning fanns det heller. Långt om länge, ännu längre än vanligt på Sveriges tråkigaste väg, kom jag fram till motorvägen som skulle ta mig upp till Varberg. Det är skönt att få dra på och känna hästarna (de som inte ännu är döda av allt körandet) arbeta i motorn. Det är skönt att få sota ur ordentligt, vilket enligt Peter är väldigt viktigt att man gör. Det är det jag och Jasmine gör, och vi gör det bra:).

Men idag kom det ett hinder, motorvägen var stängd i ena filen, och i den andra var det 50 som gällde. 50 kilometer i timmen i gud vet hur länge. Men till sist ko mjag faktiskt fram, trots att ag hela tiden var beredd på nya bakslag. Men efter det gick det som på räls. Väl uppe blev det en fantasktisk dag.

Och hemresan gick bra, inget gapskratt från HBK:arna när jag körde genom

Kvällen har också varit väldigt trevlig och givande.

Har varit hos min mormor och morfar och pratat om min morbrors fest, vad ska vi hitta på för bus till den?!

Jag har hunnit med att ta ut mina hundar i skogen. Men Nallan var riktigt trött idag, och han är otroligt varm trots att temperaturen inte är jätte hög. Hur ska det gå till sommaren?!

Jag har även hunnit med en löprunda, det var otroligt skönt idag att få känna musklera arbeta. Det var inte så tungt idag, vilket alltid gör det lättare inför nästa runda.

-imorgon blir det nog ett par mil på cykeln om vädret är bra.

Senaste nytt på Tobias fronten: idag hade han sin randiga skjorta, röd, vit och mörkblå. Han är så fin i den. Finare än vanlig, om man nu kan vara finare än vacket. Men dock inga glasögon. "Min" vackra Tobias.

Nu ska jag leta upp foton på min morbror som vi ska använda på festen!

Kram L

Fredagkväll har hunnit bli natt.

Jag har spenderat kvällen och nattens tidiga timmar med min underbara vän F. Meningen var att vi skulle ut och äta, ikväll blev det MAX efter noga övervägande av ekonomi och så. Tiden där fördrev vi med vår favorit sysselsättning, titta på folk och analysera dem. Vad har det för liv? Vart är de på väg? Vad har de för relation till dem som de är där med?

Efter det blev det en kort promenad genom hamnen och genom stan. När kvällskylan kröp närmre bestämde vi oss för att bege oss hemmåt. Väl inne på hennes rum satte vi oss till rätta. flera timmar satt vi och pratade om drömmar och förväntningar. Stor del av timmarna gick åt att diskutera framtida familjer. Vi diskuterade barn, vad de ska heta, deras olika uppfostran, pappornas roll och allt annat möjligt.

Vi pratade också om Tobias och Filip, dessa två vackra män som får mitt hjärta att dansa och fjärilarna att flyga där inne. Det är skönt att ha F. , jag vet att jag kan prata om dem båda utan att känna mig dum eller pinsam.

Jag vet att jag inte har varken Tobias eller Filip, men det är skönt att fantisera. Och att ibland berätta om fantasierna för någon är skönt.

Bland mina andra vänner kan jag inte prata om dem eller om fantasierna, utan att känna mig dum.

Men med F. vet jag att jag kan ge fantasierna liv genom att säga de högt. Och låta drömmarna bli verkliga för en stund.

Tack vännen för en underbar kväll!

Tack för att du låter mig fantisera!

Och för att du låter mina drömmar komma fram

Tack för att du drar upp mig ch för att  du tror på mig!

Tack min älskade vän!

Kram L

Jag har väntat på resultatet på mina två första matteprov i treveckor!!!

Det har varit en nervös och lång väntan. Nalgarna har rykt, vilket dem alltid gör när jag blir lite nervös eller stressad. Men nu har svaret äntligen kommit!!!

På första provet fick jag MVG och på andra fick jag VG.

Får man vara stolt över sig själv? För det är jag.

Får man tycka att detta var jag värd? För det tycker jag verkligen jag är.

Jag tycker att jag kämpat på och förtjänar bra resultat.

Så jag är stolt över mig själv, för att jag klarade av det helt själv!!!

Nu är det bara tredje provet kvar och sen slutprovet!!!

Hoppad det går lika bra.

Kram L

Det tydligaste vårtecknet; Allsvenskan drar igång!

Ikväll var det äntligen dags igen att få gå in på Olympia. För första gången stod jag inte i klacken. Jag hade flyttat upp på sittplatsen, men ändå så pass närma att jag kunde höra klacken ordentligt. Och vilken känsla i kroppen när den drog igång, riktiga rysningar. Rysningar av välbehag. Det var bra stämning på läktaren och man kunde nästan känna gräslukten upp tll oss på Östra. Och dessutom vann HIF med 1-0. Målet kom på en tveksam straff. Men Hif:are som jag är så är jag beredd att låtsas som ingenting. Det kan väl kompensera att domaren faktiskt missade en solklar hands?!

Match på torsdag igen, 16 april, då det är Hammarbys tur att få känna på Skånes stolthet. Så alla glada fotbolls-älskare ta med en vän och kom till Olympia!!! Men först bortamatch mot GAIS, på måndag!!!

Kram L

Hur länge sen var det jag skrev sist??? Ingen aning, för länge.

Den senaste tiden har varit fullpackad. Det har varit mycket.

De senaste två månaderna har jag varit ledig fem dagar. Och jag kan erkänna att det blev lite för mycket, med både jobb och plugg, iaf så mycket av båda två som det blev. Men det märkliga är att jag trivts som fisken i vattnet. Det är så det ska vara. Så när jag blir stor så får jag se till att skaffa ett jobb där man har möjlighet att jobba mycket.

Men lagom till våren, för den kommer väl nu?!, är jag tillbaka till att jobba varanan helg och enstaka dagar. Plugga kan man ju göra varsom, ute i det fina vädret.

Igår var jag i Helsingborg och fikade med två vänner. Vi satt i solen ni ett par timmar och bara hade det skönt :). Det är livet när det är som bäst!

Fick till  och med lite färg i ansiktet, dock mest bara röd men ändå :D

Nä nu skriker matteboken efter uppmärksamhet!!

Kram L

Idag är det väldigt tungt. Matten går tungt, och imorgon börjar en ny vecka med 12 raka arbetsdagar. Det är så tungt. Det känns som om jag inte gör något annart än jobbar och pluggar. Jo jag vet, det ger pengar. Men ibland måste man få leva också, få göra något roligt. Inte bara jobba. Och fritiden ägnas åt studier, visst det är kul, men ibland skulle det vara skönt med en paus. Jag saknar tiden när man bara var, fast på samma gång skyr jag den som elden. Det finns inget värre, och ingenting som tar död på självförtroendet som att bara finnas till utan att göra något.

Sitter just nu och försöker få ihop första inlämningen i matten. Men jag har så svårt för att lämna det ifrån mig, det måste ju vara perfekt innan jag lämnar in den. Det måste vara en riktigt bra inlämning. Men imorgon eller på tisdag ska den iväg även om den inte kommer bli perfekt tillsdess.

Idag var jag iväg och köpte en pulsklocka, den ska användas flitigt i löpträningen som vi ska ta upp igen på måndag. Eller ja det blir ju imorgon=s. Vi får väl se hur det går, vi har iaf fått ett nytt träningschema nu som verkar vettigt.

Men nu har jag fått gnälla av mig lite, det känns lite lättare iaf.

Tillbaka till böckerna!!

Kram L

Hur kan dina dagar, dina timmar vara räknade?

Livet tar bara slut.

Hur kan dina dagar vara räknade när du har två små barn?

Två små barn som gråter om kvällen.

Hur kan allt bara ta slut, när du har två underbara pojkar?

Två små pojkar som behöver sin mammas trygga famn.

Hur kan du slitas från livet, när dina barn fortfarande behöver dig?

Barn som behöver sin mammans läkande smekning på öppna sår.

Hur kan det vara meningen att lämna sina barn?

Sina två pojkar som behöver sin mamma

Hur många dagar har du kvar i detta liv?

Alldeles för får, hur man än räknar så alldeles för få

Hur kan dina dagar vara räknade?

En riktigt trevlig fika blev det med Malin nu i eftermiddag. Vi satt ett par timmar på Väla och pratade och drack kaffe. Te för min del, är inte riktigt så vuxen så jag dricker kaffe än. Frågan är om jag någonsin blir det, och blir man lite mer vuxen om man dricker kaffe?! Det kan ju omöjligt hänga på kaffedrickande? Men iaf vi satt där och pratade om hennes underbara barn, och om mina plander för våren, och för livet. Jag insåg att jag saknar barn. Jag vill inte ha egna barn,inte just nu. Men jag har alltid varit omringad av barn, det har alltid funnit barn i min omgivning. Men nu finns det inga. Och det är lite tomt. Tur att Mailn och hennes pojkar flyttar ner snart :). DÅ kan jag börja leka igen. Jag har saknat småkillarna.

När vi gick en sväg bland allt folk, kände jag mig blek. Malin ser riktigt bra ut, och som folk, inte bara män, stirrade. Eller ja det var männen som stirrade, damerna sneglande mest lite försynt. Men alla tittade. Jag tror inte ens att hon märkte det. Och för en stund ville jag vara någon annan, henne. Jag brukar inte vilja vara det, vill oftast vara mig själv. Men jag ville också få blickarna. Men jag kände mig bra blekare än vanligt, nästan osynlig.

Fast att jag tyckte innan jag körde att jag såg bra ut (för attvara jag) så försvann det när jag gick där. Men nä vi satt och fikade fick jag känslan av det satt flera personer och kollade och skrattade. Åt henne. Visst att hon kanske har lite för mycket brunkräm, och kanske lite för blonderat hår. Men man skrattar väl inte åt något?! Det är elakt. Men men jag kan ju ha missuppfattat alltsammans. Men jag vill inte längre vara något annan, bara mig själv. Visst finns det saker jag vill ändra i mitt liv, men det är ju alltihop sånt som faktiskt går att ändra på. Mitt utseende, vill jag inte ändra på, det skulle ju inte vara jag då.

Men nu är det lördag kväll. Planerna är att först äta tacos med familjen och sen plugga lite matte, det gäller at vara förberedd på måndag. Kalla mig pluggis, det gör inte mig något. Jag gilar det ju, att lära mig!!

Kram L